Seriehoppning 10 mars 2013

Det blev inte så stressigt som jag trodde att det skulle bli, jag fick ta den tid det tog att rida fram Elmer och vill då passa på att tacka Jessica som kunde hjälpa till med framskrittning, det var en stor hjälp!
 
På framhoppningen med Spirit så gjorde jag som vanligt, två språng på räcket och två på oxern (hann inte mer ändå) och det gjorde han galant eftersom att det bara var 80cm. Sen inne på banan så försöker jag inte tänka för mycket, det enda som var i huvudet på mig var att ha galoppen igenom svängen och sen vänta in hindret och inte attackera fram till hindret. Det funkade jättebra och jag gick nolla i grunden men bli för still till stista hindret och blir då väldigt passiv vilket gjorde att han stanna men jag tar helt och hållet på mig det stoppet.
 
I 90 så var han bara helt perfekt, jag tog ett språng på räcket på framhoppningen, kände att det inte behövdes mer för han var ju redan ordentligt framriden. På banan så är allting verkligen PERFEKT, vi är sådana perfektionister jag och Spirit och när det går så går det jävligt bra må jag säga!
 
 
Efter starten med Spirit i 90 så var det bara att slänga sig av och byta sadel till Elmer och det gick undan rätt bra tycker jag för jag hann upp innan starten före mig gått i mål (det var bara två starter mellen). Men jag fick ta den tid jag behövde på framhoppningen och igen så tänkte jag "tänk inte så mycket bara gör" och det funka.
 
På banan går allt jättebra, helt klart bästa rundan hittills! Blev inngen trav någonstans vilket alltid är jättebra för rytmen och nu känsdes det verkligen som att det går framåt. Är dock lite surt att en bom följde med ner men jag är ändå jättejättenöjd. Men för att undvika det där ynka nedslaget nästa gång måste jag få upp tempot mer på honom.
 
Hoppade inte fram till 100 då jag trodde att det bara skulle göra oss osäkra för det är det som hänt tidigare starter på 100 och som sagt blev det ett mycket bättre resultat på banan. Fick med oss en bom ner för att han inte var i uppförsbacka men jag orkar inte alltid hålla upp honom då det krävs en hel del från min sida. Blev en massa upp- och nedsprång men jag är ändå jävligt nöjd för jag landade med hästen och vi tog oss runt grunden med bara fyra fel. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0