Är tillbaka från pay'n jumpen med Spirre idag. Även fast jag inte kan andas så startade jag 90cm och 100cm för jag har velat det hela veckan. Det var framhoppning ute i paddocken så det var första gången i år som vi hoppade ute och det märktes tydligt på Spirit han var jätteglad och lekte lite superman över oxern.

 

Går nolla i 90cm men det var inte den bästa rundan som jag gjort, det gick lite i undertempo men vi kom runt felfritt och det kändes pissenkelt. Jag hoppade inte fram nått till 100cm för jag tyckte att Spirit hoppat så bra redan, jag skrittade och travade lite för att hålla honom varm. 

 

När jag rider in på banan tänker jag på att hålla en bra galopp och driva i svängarna där vi tappade galopp i 90cm. Spirit lyssnade jättebra på det och fick en jäkla fart i baken. Det blev ett stopp på hinder nummer tre för att jag inte höll om med min innerskänkel på bågen så jag la en volt och då hoppade han hur fint som helst. Resten av banan flyter på som jag vet inte vad allt kändes så himla lätt. Över näst sista hindret så tänker jag "bara ett hinder kvar vi kommer ta oss in i mål" och när jag tänker detta så slutar jag rida lite och vi tar med bomen ner så jag fick ett stopp och ett pet men jag är så jävla nöjd och glad! Jag kommer ärligt talat inte ihåg senaste gången jag kom i mål i en LB!