Min första lokala tävling
Jag fick en idé om att jag kunde berätta om min första lokala tävling. Det var under kristi flygare 2009. Ponnyn som jag red heter Spirit och det är den ponnyn som står i hagen utanför stall Lärbo just nu. Men när jag åkte ut och tävla på honom första gången så stod han på Hallsta Ridklubb och var en ridskoleponny. Jag red i en grupp som hette träningsgruppen och vi fick åka ut och tävla på ridskolans hästar mot lite stalltjänster då och då.
Min första tävling var i Baståsen och eftersom att Spirit bara var 6 år vid det laget så fick vi bara hoppa LD avd.B men det gjorde ingenting. Det gick jättebra under tävlingen. Känslan var grym och vi kom runt med 0 fel. Lite korsgalopp lite då och då men inget stopp eller nedslag och det är det som räknas. Det enda som krånglade den dagen var lastningen... Spirit är ingen häst som går rätt in i transporten men heller ingen häst som sliter sig. Han bara står där mitt framför rampen och rör inte en muskel. Väldigt irriterande måste jag säga.
Men tillslut så fick vi in honom i transporten och kunde åka hem. Så det blev en väldigt lyckad tävlingsdag, jag kom hem med en gulblå rosett och ett riktigt stort leende på läpparna. Fast det som jag kommer ihåg mest från den dagen var på kvällen när jag sitter framför datorn och spelar nått spel och mamma kommer ner till mig och säger att hon pratat med Pia (ridskolechef vikarie) och hon hade frågat mamma om vi ville köpa Spirit. Först trodde jag att mamma skojade, fast det gjorde hon inte och då började jag gråta och skratta och jag vet inte vad. Glad som fan blev jag i alla fall.
Ja ni kan väl gissa vad vi gjorde efter det?
Min första tävling var i Baståsen och eftersom att Spirit bara var 6 år vid det laget så fick vi bara hoppa LD avd.B men det gjorde ingenting. Det gick jättebra under tävlingen. Känslan var grym och vi kom runt med 0 fel. Lite korsgalopp lite då och då men inget stopp eller nedslag och det är det som räknas. Det enda som krånglade den dagen var lastningen... Spirit är ingen häst som går rätt in i transporten men heller ingen häst som sliter sig. Han bara står där mitt framför rampen och rör inte en muskel. Väldigt irriterande måste jag säga.
Men tillslut så fick vi in honom i transporten och kunde åka hem. Så det blev en väldigt lyckad tävlingsdag, jag kom hem med en gulblå rosett och ett riktigt stort leende på läpparna. Fast det som jag kommer ihåg mest från den dagen var på kvällen när jag sitter framför datorn och spelar nått spel och mamma kommer ner till mig och säger att hon pratat med Pia (ridskolechef vikarie) och hon hade frågat mamma om vi ville köpa Spirit. Först trodde jag att mamma skojade, fast det gjorde hon inte och då började jag gråta och skratta och jag vet inte vad. Glad som fan blev jag i alla fall.
Ja ni kan väl gissa vad vi gjorde efter det?
Kommentarer
Trackback