Igår så red jag och Lisa för världens bästa Karin! Gud vad jag har saknat henne. Det går verkligen inte att beskriva saknaden... Men igår fick jag äntligen träffa henne.

Medan Karin har varit nere i skåne har hon fått lära sig en massa nya roliga och nyttiga övningar. Hon berättade att hon fått rida en grand pri häst (fett coolt). När hon ridit den hästen hade hon fått lära sig att när man ska korta hästen ska man inte driva på med skänkeln och ta i tyglarna samtidigt. Man skulle bara ta i tyglarna för att hästarna ska vara så pass starka att de kan bära sig själva. Visst det funkade inte riktigt helt första gången vi fick rida det men fortsätter jag nöta och nöta det här så kommer Spirit blir starkare. Karin har ridit det här på hennes häst Rosanna nu ett tag och hon kan galoppera på stället nu. Karin sa att dom kommer troligen kunna rida piaf om ett år om hon får träna på det här. När Karin berättade det så föreställde jag mig Spirit göra piaf och jag kunde inte, inte skratta åt den bilden.

Ridningen gick jättebra. Spirit lyssnade jättebra på det jag försökte få igenom. Visst det var långt ifrån perfekt men första gången man gör något blir det aldrig perfekt. Det som var jobbigast var att jag inte fick använda benen. Det var inte fysiskt jobbigt utan det var väldigt jobbigt mentalt. Jag är lärd att när man tar i tygeln ska man driva så att hästen inte stannar, så jag har ridit på det sättet och nu när man skulle ändra på det var den väldigt svårt att ändra på vanan mentalt. Men som jag sa innan "Fortsätter jag nöta och nöta så kommer Spirit bli starkare". När Spirit blivit starkare så kommer även hoppnigen att bli mycket bättre.