Idag så åkte jag och mamma till ridhuset med Spirre för att träna lite (brukar gör det på torsdagar). Men det blev bara lite mjukgörande för att jag är helt slut efter en låång dag i skolan. Plus att imorgon så ska jag träna dressyr för Karin och sen på lördag blir det hoppning. Jag börjar bli lite nervös för de... Karin är den bästa ridläraren som jag någonsin har ridit för och hon flyttade ner till skåne för hon fick jobb där, jag saknar henne grymt mycket så jag börjar bli lite nervös över hur jag kommer reagera när jag träffar henne imorgon. Det kommer bli hård träning för mig och Lisa. På de här träningarna så kommer det bara vara jag och Lisa som rider så vi kommer nog få lite träningsverk... Men, men lika glad är jag för det men gladast är nog räven.

Jag vill visa upp hur fin Spirit blivit i dressyren men jag vill inte visa hur jag känner för hoppningen... Karin kommer se på en gång att det är något som inte stämmer och jag vill inte att hon ska se det. Jag kan själv inte sätta fingret på vad det är men jag vill bara inte hoppa just nu. Det går an på träningar (annars skulle jag inte träna) men jag vill inte tävla hoppning... Sen har jag förhoppningar om att Spirit kommer funka klockrent när Karin kommer tillbaka men jag vet inte om jag vågar tro på det. Jag tror inte att jag orkar med en till realitycheck. Jag har haft tillräckligt många så jag är inte uppe bland molnen coh drömmer. Jag är nergrävd i mitt djupa hål...

Men nu ska jag tänka glada tankar! Spirit fortsätter att gå fint i dressyren och jag får fjärilar i magen varje gång jag rider förbi spegeln och ser hur snygga vi ser ut. Mitt skänkelläge i dressyrsadeln är så mycket bättre och jag märker det så tydligt.


Krypton & Spirit (Det är nästan så att deras huvuden skapar ett hjärta)