Jag älskar min ponny mer än något annat i hela världen och om någonting skulle hända när vi red, typ att han gjorde illa sig för att jag gjort något, skulle jag inte kunna leva med mig själv för han är värkligen mitt allt. Men jag känner att jag är så himla sugen på att köpa en unghäst! En stor! Typ mellan 165 och 175cm. Jag kommer så väl ihåg hur roligt det var att rida Duo och han var helt perfekt. Han var ung och han var typ 163? Men vi passade så bra ihop. Jag vill ha en häst som jag kan rida och utvecklas på i flera år. Med Spirit så finns det ju en tidsgräns... Plus att jag tycker egentligen att jag är lite stor på honom. Inte tygnd messigt men mina ben... När jag rider dressyr känns det som om mina tår kan nudda varandra.

Efter att jag var och kollade på Jens clinicen så har den känslan blivit mycke "kraftigare". Jag har till och med redan varit ute och kollat på fina hästar.

Det jag kollar på när jag läser annonser är först hur gammal den är. Jag vill inte ha en häst som är över 10. Visserligen är 10 ingen ålder men då är hästen mycket dyrare för då är den oftast riden så pass mycket att den kan i stort sätt allt. Och själva grejen med att ha en unghäst är att man kan utbilda den nästan precis som man vill.
Andra saken som jag kollar på är hur hästens temprament är. När det står att den är snäll i all hantering och gör precis som man säger så slutar jag typ läsa annonsen. Det gör jag för att jag vill ha en häst som är snäll men jag vill ändå ha en häst som har lite egen vilja. Den ska vara lite sur ibland. Jag tycker inte att det är kul att rida runt på en häst som jag allt som en robot. Plus att när man har en svår häst blir man mycket gladare när man får igenom det man vill få igenom. Sen efter det så kollar man priset och gärna, om det står, stammen.