Det var i sommras och första gången jag skulle rida ut på Olle. Lilla Olle kan vara väldigt busig ute och han hade inte varit ute på ett tag så han var lite extra busig. Jag var livrädd för att jag hade hört en massa saker om hur den lilla herren kunde vara ute. Men jag tänkte " Ne de här fixar vi" Så jag gjorde iordning den lilla herren och satt upp. Vi skulle ha tempoträning på ängen bakom ridhuset så vi skrittade dit.

När vi skrittat en stund så skulle vi trava en bit och redan nu började Olle studsa och ville springa om alla. Jag ville vända tillbaka till stallet men min tränare tyckte att jag skulle galoppera en sträcka allefall. Vi hade alltså intervallträning kan man säga :). Så vi började galoppera på sträckorna, och Olle skulle verkligen vara först, och var han inte det sprang han om alla tills han var först :p.

Och det gick inte och få stop på honom heller. Hemma på stallplan tyckte han att det var okej att stanna, och jag satt och skratta och grät samtidigt. Jag var livrädd men ändå road över hur han var, men jag vände honom om gick tillbaka. Andra gången vi galoppera sträckan så drog han om alla efter sista kurvan upp på en vall och alla föräldrar som var med var tvungna att flytta på sig för jag hade noll kontroll över Olleman. Det kunde ha slutat riktigt illa om man tänker efter.

Efter dom sträckorna blev Olle lungn förmodligen för att han fick springa av sig lite :)

Det var mitt minne, lite roligt/läskigt/inte så kul, men tänkte att jag kunde dela med mig av det ändå :)